P. St. Sker afhugg, XXXIV: 1 MB. Benlossning, utan afhugg, XXXIV: 3 M.B; Sker slag af wåda, XXXVIII: 1 MB; af öfwermaga, XXXVII: 1 MB; å den, som sig ej wärja kan, XII: 2 MB; å husbonde, XV: 2 MB; å förmann, XV: 6 MB; af ryttare, kneckt eller båtsmann, å rusthållare eller rotebonde, och hans hustru, barn eller tjenstehjon, XV: 8 MB; å hafwande qwinna, XXII: 7 MB; då mordgewär oträngt i wredesmode drages, eller annan träffas, XXIV: 8, XXXIV: 5 MB. Att läkarelön, hinder, kostnad och skada, näringsbrist, samt sweda och wärk bör ärsättas, XXXIX: 4 MB.
Anm. Hwarken i detta Capitlet eller det föregående, nämnes på mindsta sätt huru den straffas bör, som hugger eller stinger någon så, att dess födslolemmar warda skadade. Som benlossning därwid ej kan ske, tyckes, efter lagens bokstaf, ett dylikt såramål anses ibland de obetydligare, då likwäl det lätteligen kan wara förenat med ett brott emot Staten i så måtto, att enär den skadade göres odugelig till forrtplantning af sitt Slägte, blottas äfwen Staten på en mängd warelser, hwika eljest af honom och hans efterkommande kunnat framalstras. Att uti Italien föräldrar saklöst castrera sina barn, för att därigenom bibringa dem en klarare röst, samt däraf draga fördel, medelst föryttrande till Klostrer, Furstars HofCapeller och Theatrer, är allmänt bekant. Franska Lagen utsätter dödsstraff för den, som under slagsmål uppsåteligen castrerar den andre, samt Engelska Lagen alternativet af dödsstraff, eller egendomens förlust och lifstids landsflygtighet. Code Pénal, 168 §. Blackstone, l. c. 15 Cap. 1 mom.