S. F. Får någor af skeppsfolket blodwite, sår eller annan skada uti de ärenders förrättande, sm han efter Skepparens bud går eller gör, ware då Skepparen skyldig, att låta hela honom på skeppskostnad, samt att gifwa honom sin fulla lön för hela resan, ändock han icke förmådde sin tjenst fullfölja. Men får någon skada af eget förwållande, druckenhet, öfwerdåd eller annor dylik händelse, stånde sin egen fara, och hafwe Skepparen mat, tjenst hans uppsäga, och en annan antaga, där han så will. Och om sådant sker, förr än resan börjad är, skall densamme återgifwa till Skepparen, allt hwad han af honom uppburit hafwer, och därhos uppfylla hwad skepparen åt den antagne mera i lön gifwa måste. 1667 den 12 Junii, Kongl. Sjölag, 14 Cap. SkipmannaB. Just. W. p. 490. Hindrar fartygs Befälhafware Lots, att i lämpelig tid lämna fartyget, och han af motwind och stark sjögång till lem eller hälsa skadas; ärsätte förbrytaren läkarelön, sweda och wärk, samt tidspillan till 24 skill. för hwarje förlorad timme; skulle för öfrigt någon annan skada därigenom tima, bör den äfwen efter domarens pröfning ärsättas. 1798 den 29 Oct. Kongl. LotsOrdn. 13 §. Den, som af oaktsamhet släpper ut korgen eller malmstenar af lafarne, och därigenom sker skada, han skall betala Bardskärarelönen, och betala honom den skada han tager på sitt arbete. 1649 den 6 Julii, Kongl. Grufwe-Art. 33 §, B. O. 1 T. p. 150. Blifwer skepp öfwerfallit i sjö eller af landet, och skeppsfolket wilja sig wärja, sargas där någor, blifwer lytt eller dräpes, då skall dess läkarelön eller begrafning, jämte deras fulla lön och förning och annor återgäld för lemlösa, onyttighet eller fattigdom, bötas och fyllas lika af skepp och gods, till hwilkas förswar slik olycka händ är, efter som förståndige gode männ det mäta kunna. 1667 den 12 Junii, Kgl. Sjölag, 14 Cap. SjöskadeB. Just. W. p. 520. Då någon af mannskapet
