säkerligen mer än en händelse att Mr. Billups och Bramwell Booth samtidigt uppehöllo sig i Sverge, ty den ene förde med sig ångmaskiner, och den andre Frälsningsarmén — två kraftiga medel till befrämjandet af svenska folkets välfärd.
Den visdom fru Booth ådagalägger i sina bref till sina barn är rent af förvånande.
Då hon vill bestraffa en af sina döttrar för dennas alltför stora känslighet, vädjar hon till hennes starkare sidor och uppmuntrar på samma gång som hon förmanar. Hon skrifver:
»Jag hoppas du snart är återstäld från det anfall af sentimentalitet, som du led af, när du sist skref. Jag förstår allt hvad du säger och är villig att medgifva, att de flesta flickor på sexton år skulle känna på samma sätt som du fråga om Katies hemkomst och min bortovaro o. s. v. Men min Emma är väl icke en af dessa ’flesta flickor’. Hon har mera sundt förnuft, mera värdighet i karaktären och framför allt mera religion. Hon råkade blott en gång falla i denna sentimentalitetens grop och då tala likt en af dessa dåraktiga kvinnor».
Hos ett annat af sina barn ser hon ett fel af annan art, och genast skrifver hon:
»Du har fått ett af de vackraste namnen i engelska språket. Jag hoppas din karaktär skall passa till namnet, ty jag tycker illa om allt som passar dåligt samman, i synnerhet då det gäller namn och karaktärer. Jag tyckte mycket om mitt namn, då jag var en liten flicka, och jag brukade roa mig med att söka upp alla goda »Catherinor», som lefvat under forna tider, och jag kämpade och bad för att bli lika god som de varit.
Jag tyckte om att bli duktig också, men jag minnes, att jag tänkte på huru förhatlig en på samma gång elak
