och duktig människa är. Jag tyckte, att det att vara duktig utan att vara god var alldeles likt satan, och jag ville hällre vara aldrig så dum och god, än aldrig så duktig och elak. Jag hoppas du gör samma val och att du strider emot allt, som misshagar Gud, samt att du beder honom göra dig god.»
Till ett tredje af sina barn, som var tveksamt i fråga om sin kallelse, skrifver hon:
»O, min gosse, Herren behöfver sådana som du — just sådana, för att gå ut bland folket och icke söka något annat än det som tillhör Jesus Kristus. Du är fri att göra det, du är i stånd att göra det genom hans nåd, du är född därtill, du har härliga tillfällen. Vill du icke taga emot din höga kallelse? ’Var fast och stark, och jag skall vara med dig!’ ’Gå åstad, och jag skall gå med dig!’ Törs du icke taga fast i den arm, som uppehåller världen och bär allting? Och om du gör det, kan du då sjunka? Må Herren omgjorda dig med sin kraft, göra din panna till koppar och din tunga till en eldslåga. Du måste predika!»
Och då sonen fick fullt klart för sig, att det var Guds vilja, att han skulle egna hela sitt lif åt arbete för Gud, kunde hon skrifva:
»Jag fröjdar mig öfver att höra om Herrens godhet emot dig. Jag kände nästan, som om jag ville säga: ’Nu låter du din tjänare fara i frid’. Jag ropade till Herren för dig, och han hörde mitt rop, och jag prisar honom. Säkerligen skall du aldrig mer gifva djäfvulen rum, då det gäller din kallelse.
Ja, du har rätt, du blir nu en offentlig man, och dock, om jag önskade dig ett bekvämt och behagligt lif i denna världen, så skulle jag sörja däröfver; men eftersom jag önskar dig ära och odödlighet i den tillkommande, så fröjdas jag i stället. Jag vill, att du skall lefva för deras frälsning, för hvilka Frälsaren göt sitt dyra blod. Jag vet, att
