Jag ser hvilket härligt, välsignadt, nyttigt lif du har framför dig; men jag ser också din fara, och jag beder för dig, att du må få kraft att kasta bort allt hvad värld heter och se ned på dess omdöme och förakta dess ande, dess principer och bruk. O, att Guds Ande finge hjälpa dig!
Din alltid kärleksfulla moder
Catherine Booth.»
Det var på detta kraftiga, men dock milda sätt, som hon vakade öfver sina barns sinnen och hjärtan, tills dess hon som belöning fick se dem alla välja samma stig, som hon själf valt.
Ej under då att hennes äldsta son yttrade till någon, som bad honom beskrifva grunddragen i fru Booths karaktär: »Jag anser, att min moders största berömmelse och bästa kriterium är hennes barn. De och Armén äro moderna tillämpningar och exempel på Petri ord på den första pingstdagen: ’Han har utgjutit detta, som I nu sen och hören’».
