att den religion, som bäst behagar Gud, består mera i att göra hans vilja, än i att erfara goda känslor. Må Herren hjälpa oss att uthärda, med den osynlige likasom för ögonen!»
Innan de emellertid hunno fram till den historiska stund, då Herren själf lärde dessa båda stora själar huru de skulle nå massorna — genom att gå dit, där dessa voro — sågo de mången väckelse och hade månget fälttåg. Fru Booth tog en mycket framstående del i dessa väckelsemöten, i synnerhet bland Cornwalls entusiastiska befolkning. Det är ingen öfverdrift att säga, att genom de serier af möten, som general och fru Booth höllo vid denna tid, hela landsträckor upprördes af Andens öfverbevisande kraft. Människor vandrade milslånga vägar in till de städer, där mötena höllos. Somliga gingo hela natten för att hinna fram till mötet följande dag. Fyrtio, femtio, ja sextio själar sökte frälsning dag efter dag. I en by blefvo alla — på sex personer när — omvända. En cornwallsk tidning berättade, att »exercisen vid Rifle-regementet instäldes, och affärerna stodo stilla till följd af mötena».
Mr. Booth beskrifver ett af dessa möten och säger:
»En man — som obemärkt hade suttit i ett hörn, med hufvudet doldt i händerna, kämpande om nåd, erhöll plötsligen välsignelsen. Han reste sig i samma ögonblick upp och ropade: ’Jag har fått den’, och började så, full af glädje, att prisa Gud. Jag har aldrig förr sett någon själ så full af fröjd. Han var hänförd. Än grät han, än skrattade han, än klappade han i händerna och stampade med fötterna.
