Sida:Lefnadsteckning öfver Catherine Booth.pdf/136

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
98
Lefnadsteckning öfver Catherine Booth.

ämne och glömmande sig själf i sin ifver att ingjuta Kristi sinne i sina åhörare, hade hon icke tänkt vare sig på tiden eller på sina egna krafter, och då hon slutade, under den oerhörda åhörareskarans undertryckta bifallsyttringar, var hon alldeles utmattad. Det dröjde en timma, innan hon kunde föras till sitt hem. På vägen dit anmärkte hon att hon trodde, att denna predikan skulle blifva hennes sista. Det blef den också. Herren tog henne afsides för att göra henne lämplig för den högre tjänst han beredt åt henne i himmelen.

Skulle Gud taga Moses afsides i fyrtio år för att fostra och bereda honom för hans framtida arbeta här på jorden och icke göra detsamma med oss för det himmelska arbete, som väntar oss där uppe? Förvisso icke! Då Catherine Booth såg Herrens hand, kunde hon till slut med glädje säga:

»Jag ville ha gått, men Gud har mig stannat.
Jag ville verkat, men Gud bjöd mig annat.
Min vilja han kufvade dag efter dag.
Och ’nej’ var hans heliga viljas lag».

Och i sin visdom beredde Gud denna utkorade ande, under de år af sjukdom och lidande som nu omedelbart följde, på samma gång som han hjälpte henne att besegla hennes lifsgärning med ett vitnesbörd, fullt af tro och seger, och med en död, som var lika triumferande och fridfull, som den var smärtsam och förskräcklig.