Sida:Lefnadsteckning öfver Catherine Booth.pdf/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
109
Ett bref till en evangelii förkunnare.

det inflytande, som utöfvas af de kommande generationernas mödrar än af de nu lefvande unga männen! Förgäfves skola, enligt min tanke, alla försök vara att ingifva mänskligheten ädla känslor och höga syften så länge mödrarne äro jämförelsevis försummade och deras sinnen fulla af de själfförnedrande känslor och trälaktiga föreställningar om deras egen underlägsenhet, som de insupit från skolrummet, pressen, estraden och predikstolen. Icke förrän kvinnan aktas och uppfostras såsom mannens like - såsom hebreiskans »maninna» - skall det mänskliga inflytandet på djupet bli rent och själsriktningen ädel och upphöjd.

O, att våra religionslärare ville undersöka Guds ords grundtext för att taga reda på om icke samhällets åsikter i denna fråga äro oriktiga och huruvida Gud verkligen ämnade att kvinnan skulle, såsom hon nu gör, begrafva sina gåfvor och talanger, då det gäller hans rikes intressen.

O, att kyrkan i sin helhet ville fråga sig om icke trångbröstad fördom och öfvermodig inkräktning har något att göra med kvinnans kringskurna religiösa verksamhetsfält och om icke mycket af evangelii svaga framgång beror på de gränser man satt för den Helige Andes verkningar på detta och andra sätt!

Gifve Gud, att sanningen i detta stycke, som är så viktigt för de kommande generationerna, vore bättre förstådd och praktiskt erkänd! Det är emedan jag känner, att det endast är sanningen, som behöfver blifva förstådd, som jag gör denna vädjan till en man, om hvilken jag tror att han älskar sanningen för dess egen skull och som jag vet eger förmåga att hjälpa till vid kungörandet af den.

Tillåt mig att till slut säga, att de åsikter jag uttryckt äro mina egna och icke något som hälst samfunds, alldeles som Edra tankar i fråga om krig och fred. Jag sympatiserar icke med dem som vilja reformera kvinnans husliga och sociala ställning i strid mot bibelns föreskrifter. Ty jag tror att Gud klart uttryckt sin vilja och gifvit oss skäl för sitt handlingssätt. Och därför böjer jag mig, i det jag känner att han handlat både i visdom och kärlek. Men hvad