lif i djup synd och som lämnat en skorstensfejares yrke för att blifva evangelist i Kristna missionen, var den förste, som använde ordet »armé», i det att han en dag annonserade att »Halleluja-armén» skulle hålla möten i en viss stad.
I det lilla rum, där Mr. Booth vid denna tid hade sin expedition i Whitechapel, sutto Mr. Bramwell Booth och Mr. Railton, under det att Mr. Booth gick fram och tillbaka på golfvet, såsom hans vana ännu idag är, då hans hjärna arbetar med lösning af något problem. Han höll just på att skrifva Kristna missionens årsredogörelse för år 1877.
»Hvad är Kristna missionen?» frågade Mr. Booth och den höga, mörka gestalten mätte golfvet med stora steg. Någon nedskref på ett papper följande svar: »En frivillig armé». Mr. William Booth stannade, gick fram till skrifbordet, fattade tankfullt en penna, strök öfver ordet »frivillig» och skref i stället ordet »frälsnings». »En frälsningsarmé» läste man nu på papperet. Detta var ett historiskt penndrag, och det ledde till denna snabba utveckling af rörelsen, som förvånat hela världen. Fru Booth uppfattade ögonblickligen den inspiration som låg i namnet och gjorde sig genast förtrogen icke blott med namnet, utan också med den nya energi som det väckte till lif.
På följande sätt yttrar hon sig vid denna tid om organisationens namn och ande:
»Vi ha förändrat missionens namn till 'Frälsningsarmén', och den håller i sanning på att undfå den kraft och den ande,
