som tillhör en den lefvande Gudens armé. Jag ser inga gränser för vår utbredning, om Gud vill erkänna och använda dessa enkla män och kvinnor – vi ha nu trettio kvinnor på fältet – som vi sända ut. Vi kunna då inom kort belägra hela landet. Det är verkligen underbart hvad som kan uträttas med helt unga flickor såsom verktyg. Jag skulle icke kunna tro det, om jag icke sett det. Sannerligen, Gud har talat kraftigt genom barns och spenabarns mun. Fienden känner det och bäfvar.
I en liten stad, där två af våra flickor arbeta, förklarade en utomstående man för en annan, att alla värdshus i staden snart måste stängas, om vi höllo på såsom vi börjat, ty han hade kvällen förut gått från värdshus till värdshus och om han adderade samman alla dessa krogars kunder, fick han summa fyra personer! Allt folket hade gått för att höra »Frälsningsarmé-flickorna». Ack att Gud ville gifva oss mera eld! Bed för våra officerare!
Kära vän, gå dristigt och med mäktig tro fram till nådastolen och bed om strömmar af kraft att nedslå fiendens fästen. Vi ha lagt ut från land och segla nu på det vida hafvet. De rika och respektabla öfvergifva oss på alla håll, liksom de gjorde med vår Mästare, när han närmade sig korset; men vi höra honom säga: 'Jag skall visa dig större ting än dessa'. Och med eller utan pengar måste vi gå på».
En armé måste hafva sin general. En sådan var snart funnen. Kristna missionens generalsuperintendent fick sin titel förkortad och blef Frälsningsarméns general; dock gaf han sig icke själf denna titel. En armé måste också ha titlar för sina öfriga ledare: sådana män som Elijah Cadman kallades helt naturligt af Englands fiskare och grufarbetare »kaptener», ty dessa voro vana att så benämna sina förmån. En armé måste ha en fana: hvad
