Vi gå genom dödsdalen när det blir tid.
Vi gå genom dödsdalen, gå uti frid!
Oss Jesus bereder en ingång så vid!
Vi gå genom dalen i frid.
»I frid», upprepade hon högtidligt och lyfte sin hand till tecken att hon egde frid i sin själ.
Därefter sjöngs en vers af en annan sång.
Vi vänta invid flodens rand.
Vi vakta på den öde strand,
tills öfver, till det bättre land
Guds änglar föra oss.
Hon tycktes få ny kraft, ty hon vände sig till sin man och sina barn och sade: »Jag vill fatta allas edra händer. Men jag kan icke nå er alla, och därför skall Emma taga min ena hand och du, pappa, den andra, och så skola vi alla fatta hvarandras händer och bilda en kedja. Jag skall då känna, att jag håller fast om er alla, tills ljuset möter mig på andra stranden, då ni tryggt kunna lämna mig i Jesu armar».
Sedan lyfte hon sina blickar uppåt och ropade: »O, Herre, sänd din gudomliga ström genom oss alla!» Och ett djupt »Amen» sprang fram ur hvarje hjärta.
»Och nu, då ni alla fattat hvarandras händer, önskar jag, att ni skola gifva mig löften midt i denna Jordan. Här fins inga stenar, hvarmed ni kunna resa altaren, men ni kunna resa en minnesvård i edra hjärtan. Lofva mig, att ni vilja vara Frälsningsarmén trogna, trogna de stora principer
