Sida:Lefnadsteckning öfver Catherine Booth.pdf/190

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
144
Lefnadsteckning öfver Catherine Booth.

på hvilka Gud grundat Armén, trogna i mörkrets och frestelsens timmar. Måhända skall en tid af förskräckelse komma, då världen skall uppbjuda sitt yttersta för att skada eder och djäfvulen frestar er att öfvergifva dessa principer, men vill ni lofva mig, alla och en hvar, att stå dessa principer trogna?»

Hon stannade plötsligt, såg upp med en inspirerad blick och sade: »Ljuset kommer öfver vattnen». Hennes röst var så klar, hennes ord så fulla af ande och tillfället så högtidligt, att alla brusto ut i högljudda snyftningar. »Lofven mig», fortfor hon, »att vara trogna, trogna, trogna! Lofven mig, att ligga för ankar vid Guds tron, på det att ni må vara trygga när stormarna komma. Lofven I det? Lofven I alla?»

Alla svarade under tårar: »Ja».

Då sade hon: »Säg det en efter annan, så att jag kan känna igen edra röster!»

Då kommo de fram den ene efter den andre, och anblicken af den aftärda handen, som välsignande lades på hvarje hufvud, förde tanken tillbaka till den dag då Jakob välsignade sina barn, innan han samlades till sina fäder.

»Bramwell», sade hon till sin förstfödde, som knäböjde vid hennes sida, »jag gaf dig åt Gud, när du var yngre än ditt lilla barn i vagnen därnere, och invigde dig till att bli en förkunnare af helighet.»

»Jag tror honom», sade hon, då den trogne vännen och kamraten kommendör Railton afgaf sitt löfte. »Han skall hjälpa er i Armén.»