Sida:Lefnadsteckning öfver Catherine Booth.pdf/192

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
146
Lefnadsteckning öfver Catherine Booth.

Arméns principer och för den outtröttliga arbetsamhet han trots sin svaga kropp ådagalagt, sade hon: »Jag har aldrig betviflat att icke du skulle bli en verklig salvationist. Jag är nöjd med dig –– fullkomligt nöjd. När stormen kommer och frestaren nalkas, håll dig då troget till Bramwell. Så länge det fins enighet och kärlek, må djäfvulen rasa mot familjen så mycket han vill. Och flera familjer skola förena sig med eder, och detta släkte skall aldrig dö ut –– aldrig dö ut. Jag ser det. De skola besitta sina fienders portar och vara såsom hafsbottnens sand. Gud sade: 'Jag har utsett Abraham, att han skall befalla sina barn och sitt hus efter sig'! Abraham gjorde så. Och vi skola göra det samma. Ni måste besluta er för att edra barn icke skola komma på afvägar, att ni hällre vill bedja Gud ta dem hem än att de skulle bli eder till sorg och honom till vanära».

Alla afgåfvo sina löften, och för hvar och en hade hon en moders ord och en moders välsignelse.

Slitande sig lös ur deras armar, sade hon: »Älsken hvarandra! O, Älsken hvarandra! Hållen ihop, och djäfvulen skall ingenting kunna uträtta! Hans hånleende skall icke kunna skada eder, så länge I ären eniga. Bryn er aldrig om hvad folk säger. Hvad gör det mig nu hurudant världens omdöme om mig är?! Intet! Intet!»

Därpå talade hon om himlen och sade, med blicken full af energi: »O, jag känner, som om jag flöge. Jag tror icke, att jag kommer att sitta i ett hörn och spela på en harpa. Jag skall låta dem