religiösa samfund kunna icke sägas hafva en 'moder'; deras ledare och myndigheter äro alla 'fäder'. Frälsningsarmén har genom Guds stora nåd och visdom och, som vi tro, genom Guds egen ledning och inspiration, kommit till insikt om sitt behof af den kvinliga och ömmare sidan af den mänskliga karaktären vid sidan af det starkare manliga elementet. Kvinnan har intagit sin plats vid mannens sida i det nya riket, såsom en bundsförvant åt honom. Och min älskade hade den hedern att af sin Herre blifva utvald att visa vägen och gifva ett exempel i denna riktning. De kommande generationerna skola alla betrakta henne såsom modern-vägbryterskan.
Huru hon utfört detta arbete, och huru hon därunder tillvunnit sig hela den kristna världens aktning och sitt eget folks innerliga tillgifvenhet, är något som vi alla veta.
Och får jag yttra något om min egen förlust? Allt sedan vårt första sammanträffande för inemot fyratio år tillbaka ha vi varit oskiljaktiga i anden, det vill säga i vårt lifs förnämsta tankar, känslor och syften. I ingen enda fråga af vikt ha vi någonsin handlat oberoende af hvarandras meningar. Jag är långt ifrån att vilja tillägga henne något anspråk på ofelbarhet i omdömen, eller frihet från mänskliga skröpligheter. Men för mig har hon, med alla sina ofullkomligheter, af Gud blifvit utrustad med osviklig sympati, påtaglig visdom och osminkad sanning – korteligen med allt, som är ädelt och godt. Hon har för mig varit ett torn af styrka, en grufva af rikedom och en aldrig sinande källa till trefnad ooh glädje. O, huru stor är icke min förlust! Ord äro ytterligt vanmäktiga då det gäller att uttrycka den. Den är omättlig.»
Huru djupt hennes död både kändes och beklagades af utom Armén stående personer, kunna vi se af doktor Joseph Parkers ord i City Temple söndagen efter hennes död. Doktor Parker är en af Englands mest framstående, nu lefvande
