Sida:Lefnadsteckning öfver Catherine Booth.pdf/213

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
163
Mr. Stead.

Vi bedja, att de också må kunna triumfera just här och visa, att de kunna lida tåligt lika väl som kämpa oförtrutet och hjältemodigt. Hvar och en frambär i kärlek vitnesbörd om den aflidnas skicklighet och nitälskan. Hon vann allas hjärtan. Hon har lämnat oss i arf gåfvan och ansvaret af ett stort exempel. Hvem vill upptaga hennes arbete eller någon liten del däraf? Hon begär icke att blifva beundrad, men hon begär, att hennes plats skall blifva fyld».

Vid tiden för fru Booths död stod William T. Stead på höjden af sitt rykte. Det är omöjligt att i allt gifva Mr. Stead rätt och lika omöjligt att tryggt följa honom såsom religiös ledare. Det oaktadt är han utan tvifvel en stor kraft i den moderna tiden, samt en skarpsinnig iakttagare af karaktärer och den tid, i hvilken han lefver. Hvarhälst en fråga af allmänt intresse, såsom nu senast zarens af Ryssland fredsmanifest, ser dagen, är Mr. Stead genast intresserad, och kanske finnes i hela Europa icke en man som kan göra så mycket för eller emot en sak som denne hjälte på journalistikens slagfält. Låt oss höra hvad denne man med sitt stora hjärta och sitt öfverlägsna förstånd har att säga om henne, som i mångt och mycket var af annan mening än han.

»Det är icke tre veckor, sedan jag såg fru Booth. Det var en söndagskväll – en af dessa härliga sommardagar, som i år låtit September godtgöra hvad Juli brutit. Solen hade just gått ned bakom västerns röda skyar, och luften var full af stillhet – vågornas skvalp vid stranden hördes knappast. Under plågor, som stundom stegrades till ångest, och i så stor svaghet, att hennes röst knappast förmådde göra sig hörd, talade hon till mig för sista gången.

Men ehuru det långa lidandet gjort hennes kropp till ett hjälplöst, krossadt vrak, var dock hennes ande lika hög och