annat? Jag är ett af hennes andliga barn. För trettio år sedan förde hon mig till Herren’.
En kvinna hördes utropa: ’Detta är mera likt himlen, än någonting jag förut sett!’
En annan kvinna anmärkte: ’Om det någonsin funnits en god kvinna, så var det fru Booth. Hon talade till mig om min själ för länge sedan. Ack, att jag då hade hörsammat henne! Och nu har jag kommit för att se hennes bleka ansikte’.»
En fattig kringvandrande krämare gick lång, lång väg blott och bart för att se den ädla kämpe han för öfver trettio år sedan hört predika.»
Man fick äfven höra berättas om huru fru Booth i sin ungdom, då hon var för sjuk att gå och måste föras omkring i en rullstol, stundom lät rulla sig in midt ibland en skara hädande unga män för att allvarligt och kärleksfullt tala till dem om den tillkommande domen.
Alla samhällsklasser voro representerade. Präster, jurister, aktörer, posttjänstemän, stallpojkar, polismän, järnvägstjänstemän, arbetare, som just lämnat sina verkstäder, kvinnor från olika samhällslager, alla möttes vid detta dödsläger. Man såg gamla herrar och damer låna hvarandras glasögon, för att bättre kunna se det porträtt af fru Booth, som hängde öfver platformen. De gamle syntes i synnerhet rörda.
»Jag hörde henne predika några af sina första predikningar», sade de till hvarandra, och så fälde de ännu en tår. Starka män, intelligenta män gingo förbi med sorgsna ansikten och ögonen fulla af tårar. De som redan sörjde någon kär afliden, fingo sin sorg väckt till nytt lif. Och huru många små barn
