Det engelska Stridsropet beskrifver den gudstjänst, som nu följde, sålunda:
»På sätt och vis var dimman till stor nytta. Om luften varit klar, skulle nyfikenhet eller kärlek dragit mångens ögon till kistan och till dem, som voro samlade kring den; men nu, i dunklet och dimman, voro nästan allas blickar fästade vid det s. k. programmet – i själfva verket en handbok, ett slags protestantisk liturgi – som beskref den kristnes vandring på korsets stig till härligheten.
Det är omöjligt att här gifva läsaren en föreställning om den underbara gudstjänst, som nu följde. Som förut blifvit sagdt, liknade den mycket den scen, som yttersta domen skall framvisa. Den var mycket vidtomfattande. Utdrag ur fru Booths skrifter – drag ur hennes lefnadshistoria – bitar ur hennes favoritsånger – hälsningar från henne – allt fick rum i det hvita och röda häftet. Det visade sig vara så intressant för de församlade, under det de väntade på gudstjänstens början, att många ville betala shillings i stället för pence därför.
Åhörarne besvarade tecknen från platformen med underbar påpasslighet och andakt, och när man slutligen – för att uppfylla fru Booths käraste önskan, att bringa människor till ett afgörande – uppmanade dem att knäfalla och med några högt uttalade ord sluta förbund med Gud, då lydde alla, och det var såsom ett förebud till den tid, då ’alla knän skola böjas’, när dessa tusenden böjde sig inför Gud, under det de mumlade: ’Och nu i denna högtidliga stund och inför anblicken af döden kommer jag i förlitande på Jesu förtjänst inför din tron och sluter detta förbund med dig’.
29 |
Detta nummer stirrade emot oss från platformen och programmet hänvisade till orden: ’Om du är beredd att ärligt och uppriktigt sluta detta förbund med din Gud, så stå upp, medan du sjunger!’