lätthet, med hvilken den styres och styr sig själf. Dess broar digna under åkdon, dess gator myllra af människor, dess järnvägsstationer – små städer i och för sig – sända tusenden och åter tusenden från Londons vackra förstäder. Tåg följa efter hvarandra med nästan vansinnig fart i ett ständigt kretslopp. En oafbruten och bullrande trafik råder både öfver och under jorden, och en polis med upplyftad hand och de bullrande millionernas goda vilja äro de enda synliga krafter, som styra och leda denna mäktiga hvirfvelvind af lif.
City utgör en liten del af denna jättestad, City med sin smutsiga och dock majestätiska Themsen – som ständigt gungar tio tusen skepp af alla nationer och dräktigheter – City med sina oregelbundna gator, sina präktiga butiker och sina ståtliga offentliga bygnader, däribland S:t Pauls katedralen, som är uppförd på samma tomt, där för 2000 år sedan ett Dianatempel stod, omgifvet af skogar, där laglösa jägare jagade sitt byte och offrade det åt den hedniska gudinnan. Hvilket vitnesbörd om människans snille, vår tids civilisation och kristendomens triumf gifver icke detta City!
Våra läsare skulle i sanning tänkt så, om de skådat denna begrafningsprocession där den med Generalen i spetsen drog fram genom City till den aflägsna kyrkogården i norra London.
Lyssna till huru en af deltagarne beskrifver scenen!
»Hvarje hufvud var blottadt, hundratals ’Gud välsigne er’ jödo i luften, och tjogtals af dem, som voro närmast
