under hvilka den måste uppsändas till Gud. Enligt min mening äro dessa vilkor trefaldiga:
1. Lefvande och ständig förening med Jesus. ’Om I förblifven i mig, och mina ord förblifva i eder, allt hvad I viljen skolen I bedja, och det skall ske eder.’ Joh. 15: 7.
2. Systematisk lydnad för Ordets och Andens undervisning. ’Mina älskade, om vårt hjärta icke anklagar oss, hafva vi frimodighet inför Gud, och hvadhälst vi bedja få vi af honom, emedan vi hålla hans bud och göra det som är behagligt inför honom.’ 1 Joh. 3: 21, 22.
3. Fast tro på Guds sannfärdighet och trofasthet. ’Men han bedje i tro, icke tviflande; ty den som tviflar, är såsom hafvets våg, som af vädret drifves ock kastas. Ty en sådan människa tänke icke, att hon kan få något af Herren’ Jak. 1: 6, 7.
Naturligtvis fins det många andra skriftställen af samma innehåll och vikt som detta, men jag anser, att dessa tre klart framställa vilkoren för segrande bön, ty de utgöra, så att säga, de tre trappstegen till nådens tron. De likna de tre länkarne af en gyllene kedja, och förena våra själar med Gud, men om en saknas eller är bristfällig, så är bönens segerkraft bruten. Förklarar icke detta hvarför vi i våra dagar ha så mycken fruktlös bön? Kristna gripa fast om ett löfte och söka arbeta sig till tro på att det skall gå i fullbordan; men ack, de ha ej gått in på alla vilkoren, en af länkarne fattas — deras eget hiärta fördömer dem. Då hafva de icke frimodighet inför Gud, och de få icke hvad hälst de bedja honom om, emedan de icke hålla hans bud och icke göra det, som är behagligt inför honom. Huru kan en människa nalkas Gud med förtroende, då hon lefver i daglig utöfning af något, hvarför hennes hjärta fördömer henne? Omöjligt. Lika gärna kunde satan uppsända böner och få hvad han beder. Innan vi i sanning kunna nalkas Gud, måste vi ’två våra händer, rena våra hjärtan och bortlägga all orättfärdighet’.»
Wesley, med sin innerliga gudsfruktan, sin hängifvenhet för Gud och själar och sin grundliga akademiska
