Fru Booth var mycket trogen emot dem, som gjorde invändningar mot hennes uppfattning af sanningen eller förnekade möjligheten af att ernå denna ovärderliga skatt. Sålunda berättar hon:
»En präst — en gudfruktig och god man — försökte
visa mig att denna helgelse var för stor att erhålla och
bevara. Jag frågade: Huru vet ni det? Om någon har tro
nog att gå fram till Herren Jesus och säga: ’Jag ser detta
i din bok. Du har lofvat mig det, och nu, Herre, har jag
tro till att mottaga det’. Skall då icke Gud gifva honom
hvad han begär? Tag eder till vara för att med eder tro
mäta Guds nåd. Tror ni, att kyrkan kommit till den
ståndpunkt, att hon uppfyller hans fordringar och förverkligar
hans löften? Nej, hon har många steg dit. Men akta er
blott för att hindra någon! Guds lag hela lifvet igenom,
ända till dödsstunden är: ’Ske dig efter din tro’. Om ni
önskar helighet, så lägg ned alla edra funderingar, trampa
på edra bevis och gå rätt fram till tronen och begär denna
välsignelse, och döda, korsfäst och kasta ifrån eder de
förbannade ting, som hindra eder. Då skall ni erhålla den
och Herren skall fylla eder med sin kraft och härlighet.»
Fru Booth var alltid noggrann att klart angifva hvad
hon menade med evangelisk helighet. I själfva verket
tilläto sig hvarken hon eller Generalen att hålla ett
helgelsemöte utan att lämna en genomgående förklaring härpå.
»Med helighet menas icke en sådan fullkomlighet, som
den Adam egde före fallet, ej heller befriar helighet från
frestelser. ’Salig är den man, som tåligt lider frestelse’,
säger Jakob. Ej heller menas därmed befrielse från
intellektuel eller fysisk skröplighet eller från att begå misstag.
Helighet befriar oss icke från möjligheten af att falla, ej
heller upphäfver den möjligheten och nödvändigheten af
framåtskridande i det andliga lifvet. Sann helighet innebär
att vara renad från orättfärdighet och öfverlämnad åt Gud
