Öfverdomaren Mr. Way,
underståthållare i. Syd-Australien.
»Den öfvertygelse, hvartill jag kommit, är, att intet parlament, ingen kunglig kommission, ingen domstol, ingen kunglig demokratisk klubb, ingen tidningsman och ingen författare någonsin har framlagt en bättre plan till social pånyttfödelse än den som general Booth framställer i sin utmärkta bok.
Jag har samtalet med min vän Mr. Boothby, sheriffen af Syd-Australien, härom. Han har fyratio års erfarenhet angående fångvård och är den högsta auktoriteten på detta område på denna sidan ekvatorn, och han sade mig att den lyckliga ställning, i hvilken de australiska kolonierna i dag befinna sig, nämligen att bland alla länder i hela världen vara det land, där brottens antal är minst, till stor del beror på det arbete, som Frälsningsarméns officerare utföra.»
Polismästaren i Melbourne.
»Jag är af den öfvertygelsen att Frälsningsarmén genom sitt arbete för frigifna fångar lyckas att nå ett stort antal olyckliga, hvilkas sedefördärf trotsar de vanliga medel, som den mänskliga välgörenheten är i besittning af.»
Mr. Rose-Innes,
generalprokurator i Syd-Afrika.
»Frälsningsarmén besitter marken ensam, ty den är den enda organisation i Kapkolonien, som någonsin försökt att taga itu med denna fråga . . . Armén har erhållit tillstånd att besöka alla fängelser och hålla möten där.
De ha ej öfverträdt fängelsereglementena, de ha ej trädt andra religiösa organisationers arbete för nära, och vi hafva hört om många fall, där Armén har gjort mycket godt.
