»Mitt barnsliga hjärta njöt mycket af Wesleys och Butlers spekulationer med afseende på möjligheten af ett tillkommande lif för djuren, då Gud skulle låta dem få en ersättning för de lidanden, som här drabbat dem».
Huru praktiska hennes filantropiska tendenser voro, kunna vi se af hennes anmärkningar till de små åsnedrifvare, som alltid i sådan myckenhet finnas vid de engelska badorterna. Hon brukade säga till dessa pojkar, då hon med sina barn spatserade utmed sjöstranden:
»Om jag vore som ni, skulle jag tycka det vara roligt att veta med mig, då jag lade mig om kvällen, att jag gjort mitt allra bästa för min åsna. Jag skulle tycka om att veta, att jag hade varit snäll mot henne och gifvit henne den bästa föda jag kunde åstadkomma, med ett ord — beredt henne en glad dag, eller handla så som om jag varit åsnan och åsnan jag».
För att lexan skulle göra behörig verkan brukade hon därpå gifva gossarne några ören, i det hon sade till sina egna barn:
»Det är på detta sätt jag önskar att mina barn skola använda sina slantar — till att uppmuntra gossar att vara snälla mot djur».
Sådana ord som dessa gingo ej förlorade, ty jag vet, att mer än ett af hennes barn i dag eger samma kärlek till den stumma skapelsen, som hon egde.
Fru Booths moder lyckades få fatt i en skola hvars föreståndarinna var kristen och hvars
