beder för min käre fader. O Gud, besvara min bön och för honom tillbaka till Dig! Låt aldrig den tunga, som en gång fann sin glädje i att prisa Dig och förkunna Din villighet att frälsa, röra sig för att taga del i de förlorades jämmer. O, fasansfulla tanke! Herre, förbarma dig! Fräls honom; fräls honom på hvilket sätt Du finner för godt, det må vara aldrig så smärtsamt. Om Du kan göra det genom att låta mig dö, så gör det snart och tag mig hem till Dig. . . . Gif mig mod att tala i Ditt namn. O, gif mig ett sant kristligt mod och ett brinnande nit!»
En anteckning från den 28 Nov. 1847 säger:
»Detta har varit en särskildt härlig dag för min själ. Jag har läst Mr. William Carvossos lefnadsbeskrifning. O, hvilken trons man han var! Mina förväntningar voro stora, då jag började läsa denna bok. Min längtan efter helighet har ökats. Jag har i dag tyckt mig vara på gränsen till det goda landet. O, att jag hade mera tro! Jag tror, att Herren är villig och mäktig att frälsa till det yttersta. Jag tror, att Jesu blod renar från all synd. Och dock tyckes det vara någonting i vägen, som hindrar mig att helt komma in detta land. Dock, jag tror att jag ibland har smakat en droppe af fullkomlig kärlek. O, må detta vara förebud till ett stort, ett öfverväldigande nådesregn».
Följande utdrag ur ett bref till hennes moder, skall uppmuntra nybörjare i Herrens arbete:
»Detta har varit en härlig dag för min själ. På morgonen var Gud mig mycket nära, då jag bad. På eftermiddagen gjorde jag för första gången i mitt lif sjukbesök och försökte föra en stackars sjuk flicka till Jesus. Jag tror att, om jag får lefva, detta skall bli en mycket kär plikt för mig. Men, Herre, ske din vilja!»
Hennes själ växte, växte alltjämt. Gud gjorde hennes erfarenhet allt djupare, ty han visste
