andlig erfarenhet. En god gammal man, som jag ofta åberopar, sade en gång: ’När du väljer dig en följeslagare genom lifvet, så välj någon som du skulle kunna lefva tillsammans med, äfven om han skulle förlora lifvet i Gud’.»
Som det tredje vilkoret uppstälde Catherine Booth öfverensstämmelse i smak och åskådning. All tanke på eganderätt, och all lust att härska, skulle gå upp i och försvinna i kärleken. Båda makarne borde böja sig för hvarandras vilja, »ty det är ett nöje och en glädje att gifva efter för den, som man verkligen älskar», där detta kan ske med bibehållande af ett godt samvete.
Fru Booth hade åtskilliga regler för sitt äktenskapliga lif, dem hon strängt efterlefde. Den första var att aldrig ha några hemligheter för sin man i något, som angick deras inbördes förhållande eller familjens intressen. Den andra regeln var att aldrig ha två kassor; en regel som blef hennes bundsförvandt mot frestelsen att ha några hemligheter af huslig karaktär.
Sin tredje regel beskrifver hon själf på följande sätt:
»Då min man och jag hade olika mening i någon fråga, brukade jag framlägga mina åsikter för honom jämte de skäl på hvilka de voro grundade, och söka förmå honom att se saken sådan jag såg den. Detta förfaringssätt ledde vanligen till det resultatet, att antingen gick han öfver till min mening eller jag till hans. I hvilket fall som hälst var enheten i tanke och handling bevarad».
Hon hade ännu en fjärde regel, den att aldrig disputera i barnens närvaro. Hvilken visdom lig- icke häruti!
