I ett följande bref talar hon om denna sak i ännu skarpare ordalag:
»Jag är fullkomligt och för alltid viss i mitt sinne med
afseende på den fysiska sidan i denna fråga. Jag tror att du
är öfvertygad om den moraliska och religiösa, men jag tror
icke du är på det klara med den fysiska. Men, min vän,
det är absolut nödvändigt för dig att ha en fast öfvertygelse
i denna sak, på det att du må undgå att röna inflytande
af andra människors falska åskådningar. För att du må få
detta, har jag gjort mig det besväret att öppna din koffert
och lägga dit en bok, i hvilken jag gjort åtskilliga gröna
märken och understrykningar. Jag hoppas du skall läsa
den, äfven om du för den skull måste sitta uppe en timme
längre hvarje afton, tills det är gjordt. För en mindre
viktig sak skulle jag ej bedja dig göra detta.
Detta är en fråga i hvilken jag önskar att du skall vara radikal. Jag afskyr den där utslitna, fruktansvärdt inkonsekventa gamla historien — absolutist i principen, men tvungen att dricka litet ’för min mages skull’. Sådana absolutister skada nykterhetssaken mera än landets alla drinkare. Och sorgligt nog finnas alltför många sådana bland prästerna. Stå fast emot dessa rådgifvare! Jag har mera hopp för din hälsa, alldenstund du afhåller dig från stimulerande drycker, än jag skulle ha, om du använde dem. Sky dem som pesten! Var absolutist i både princip och praktik!»
Frälsningsarméns ark lägger ut.
Vi äro vissa om, att William Booth, med sin underbara energi och beslutsamhet, äfven utan fru Booth skulle varit i stånd att trotsa den storm, som hans afgång från Metodisternas Nya Förening förde
