vara den första att bringa det. Men när jag böjde mig för Guds vilja, gjorde jag det af hela mitt hjärta och från den stunden har jag varit som en annan människa. O, bed dock för oss mer och mer! Vi få nu inga pengar från något håll. Ej häller mottager William för närvarande några kallelser att predika. Tiden är ogynsam. Jag är mycket frestad att tycka, det Gud är hård, som ej beredt vägen för oss bättre. Men jag vill ej ’lasta Gud i fåvitsko’. Jag vet, att han ofta kommer i en hvirfvelvind och att han rider på stormens vingar. Jag vill söka förvärfva min själ genom tålamod och vänta på honom.
Barnen tycka alldeles icke om förändringen. Stackars lilla Katie grät bittert den första kvällen vi klädde af henne här. Hon sprang till dörren för att fara tillbaka med samma vagn, som fört henne hit. Gud välsigne våra små! Jag tror icke Gud skall tillåta dem att lida, därför att deras föräldrar äro beslutna att göra hans vilja. David såg aldrig den rättfärdige öfvergifven, eller hans barn efter bröd gå!»
Det var i denna sinnesförfattning som båda makarna närvoro vid konferensen, fru Booth sittande på läktarens främsta bänk, hvarifrån hon kunde se sin man där nere. De hoppades båda in i det sista, att konferensen skulle bevilja deras billiga anhållan, men de skulle bli bittert besvikna, ty den man, på hvars bistånd de litade och som förut visat sig vara deras vän, öfvergaf deras sak i segerns stund, just då konferensen var färdig att gifva William Booth frihet att predika ordet som evangelist. Han föreslog nämligen en kompromiss, hvilken det var omöjligt för dem att gå in på, alldenstund den stred emot deras principer och samveten. När doktor Cook, som föreslog kompromissen, satte sig ned, rådde dödstystnad i salen. Men nästa
