Sida:Lefnadsteckning öfver Catherine Booth.pdf/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
47
En moders tal.

den korsfäste, under det hon själf reste omkring i Stor-Britannien för samma heliga ändamål. Vi vilja anföra en liten del af det tal hon höll på ett stort möte i S:t James Hall, då hon öfverlämnade fanan åt sin äldsta, älskade dotter, hvilken skulle öppna frälsningskriget i Frankrike. Hon säger:

»Några vänner tro måhända, att det inte kostar oss lika mycket som det skulle kosta andra föräldrar att helt offra barnen för ett sådant arbete. Men de känna oss icke. Jag tror icke att någon moder i denna lokal kan samvetsgrannare än jag ha beräknat de svårigheter, som äro förbundna med detta arbete. Måhända skulle det icke för många betydt ett så stort offer.

Då det först blef tal om att min dotter skulle fara till Frankrike, tycktes det mig, som om Herren begärde af mig mera, än jag kunde gifva. Visserligen hade jag för länge sedan offrat henne åt ett lif af arbete och försakelsa i hans tjänst. Men jag hade aldrig tänkt på ett främmande land! Det uppväckte för ögonblicket en strid i min själ, och mitt hjärta krympte samman. Men jag skärskådade saken inför Herren, och jag kom ihåg det löfte han gifvit mig för åratal sedan: ’Jag skall göra dig till en moder för nationer’, detta löfte, som jag ansett för stort, ja omöjligt att gå i fullbordan. Men jag börjar att förstå det nu, och jag går in på Guds vilja. Jag har intet tvifvel om att det icke är Guds vilja, att jag skall skänka mitt barn åt Frankrike, och jag tror, att Herren skall taga vård om henne. Det är sant, att jag djupt känner skilsmässan, ty jag förstår att min dotter i en viss mening lämnar mig för alltid, och jag inser hvad striden kommer att betyda för henne. Jag kan se det stora arbete som skall växa upp omkring henne och hålla henne fast där. Icke desto mindre offrar jag henne åt Gud för detta land. Jag gifver henne gladt, ehuru jag icke kan låta bli att känna smärta, och jag önskar att ni skall bedja för henne».