Sida:Lefnadsteckning öfver Catherine Booth.pdf/76

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
48
Lefnadsteckning öfver Catherine Booth.

Strax efter dotterns afresa till Paris skrifver fru Booth till en vän rörande samma ämne:

»Blott några rader för att låta dig veta att vår älskling farit. Hon reste så modigt, som man kunde vänta, men skilsmässan var svår. Hvad jag känner vet Herren allena, men han vet allt och känner alla ’hvarför’. Satan säger, att det skall döda henne, eller ännu värre, att hon skall komma tillbaka som en hjälplös invalid. Doktor X. sade mig det i torsdags, och satan har alltsedan upprepat det natt och dag. Jag kan endast saga: ’Herre, jag har gifvit henne åt dig, ske din vilja!’ Min själ skall icke rygga tillbaka. Om han än slår mig, och henne också, vill jag dock förtrösta på honom. Bed för mig! Kampen är het. Det är icke så mycket skilsmässan, som bedröfvar mig, utan fruktar jag fastmer för arbetet och bördorna, som jag vet måste hvila på henne, och hon är så bräcklig.

Bed för Frankrike! Jag har gifvit mitt barn åt Frankrike, och nu måste Gud, till ersättning för min vånda, gifva henne tusentals själar».

Då vi kasta en blick på historien och på samma gång betänka Catherine Booths inflytande öfver sina barn, måste vi nästan ofrivilligt fråga oss själfva: »Finnes det något så stort och så viktigt i hemmet, eller till och med i staten, som en moder? Hon är den största drifkraften till både godt och ondt. Måhända har världen icke förrän i detta århundrade uppvaknat för att till fullo inse denna sanning. Hvem kan, då man tänker på unge Nero och hans moder Agrippina, betvifla kvinnans inflytande i hemmet? Han kunde kalla henne »ultima mater», den bästa bland mödrar, då hon gaf honom något som han tyckte om. Men hon var i själfva