uppfostra hennes barn i världsliga skolor. Men ehuru hon var öfvertygad om sina söners begåfning och ehuru hon visste, att hennes äldste gosse antagligen skulle ha en lysande bana framför sig vid ett af Englands universitet, vägrade hon dock att å ena sidan offra sitt eget oberoende och å andra sidan utsätta honom och sina andra barn för ett universitetslifs frestelser och kanske beröfva dem den plats i arbetet för Gud, som hon värderade högre än den högsta ära världen kunde gifva. När längre fram general och fru Booth arbete och stora förmågor lyfte dem upp ur detta tillfälliga trångmål, hade ingen af dem skäl att ångra, att de icke lyssnat till dessa frestande anbud, ty fru Booth lefde för att se sina barn föra ett nyttigare och lyckligare lif, än de någonsin kunde funnit i världslig äflan.
Följande bref visar oss huru visligt fru Booth behandlade sina barn, då de insupit några idéer, som stredo mot hennes principer eller Guds uppenbarade afsikter. En skolföreståndarinna med afgjordt kristlig karaktär hade erbjudit sig att kostnadsfritt uppfostra Catherine, fru Booths äldsta dotter, men när fru Booth besökte skolan och såg den världsliga ande, som rådde i klädedräkt och allt, drog hon den slutsatsen, att det var allt för farligt för hennes dotter att bli utsatt för ett sådant inflytande.
Det är ett så vist bref, att vi måste återgifva det i sin helhet.
