»Från den stunden var min systers väg klar. Hon fortsatte sina studier, hvilka bland annat omfattade franska språket, för hvilket hon genom en lycklig skickelse hade ett särskildt tycke, och tog efter hand mer och mer del i det offentliga arbetet, så mycket som hennes hälsa tillät och tillfälle erbjöd sig.
Möten höllos i olika delar af London, och ibland företogos längre resor till Kristna missionens olika stationer i provinserna. På nästan alla dessa möten fick jag, enligt min moders arrangement, följa med min syster. Öfverallt besöktes hennes möten af stora folkskaror, och Gud använde henne till hundradens frälsning.
Ett enda särskildt möte visade sig snart otillräckligt att fylla behofvet vid dessa besök, och därför började min syster några månader senare, just strax innan hon fylde sjutton år, att på de förnämsta platserna leda evangeliska fälttåg, hvilka stundom räckte tre veckor eller en månad. Stadens största lokal tätt packad söndag efter söndag och ofta äfven på hvardagsaftnarne, hvarje vecka hundratals människor att personligt tala med om deras själars frälsning, enskilda möten för vårt eget folk, korrespondens, resor, med ett ord sagdt, ständigt arbete och ansvar, hvars like ingen blott och bart världslig verksamhet kunde uppvisa — se där hvad dessa fälttåg inneburo för oss.
Under en del af denna resa led min syster af en farlig ryggradskrökning, från hvilken hon dock längre fram genom Guds nåd blef fullt återstäld. I hela timmar kunde hon ligga, under stor svaghet och smärta, nästan ur stånd att tänka eller bedja. Men Gud var med henne. ’Af barns och spenabarns mun har du beredt dig lof, och de svaga har du utvalt för att komma de mäktiga på skam, på det att du må bli förhärligad’.
Folk hade starka fördomar emot henne, innan de lärde känna henne och själfva erforo att Gud var med henne. Några sade och skrefvo med kärleksfull otro, att hon skulle dö; ja, att hon höll på att döda sig själf. Men Gud har uppehållit henne, och hon fortsätter ännu idag och är ännu densamma i syftemål, i själfförsakelse och i tack och lof till Gud.
En söndagskväll står särskildt liflig för mitt minne. Min syster var annonserad att tala om ’den rättfärdiges död’.
