hennes välfärd framträder dold under ett mycket okonstladt, men dock varmt språk. Bramwells bref äro så originella, att vi måste anföra dem.
»Jag älskar dig, och som jag icke kan träffa dig för att tala om det, så skrifver jag det. Hur mår du? Hur är det med din själ? Bättre, hoppas jag. Hur är det med din hals? Jag längtar efter att du snart skall bli frisk, så att vi tillsammans kunna få företaga ett riktigt glödhett fälttåg mot djäfvulen i vinter. Jag tror, jag är bättre rustad än någonsin. Om du inte hade så brådt med dina studier eller vore så upptagen med alla slags arbeten, att du knappt har tid att äta, mycket mindre att tala eller skrifva bref, skulle jag vänta några rader från dig.»
Hvilken broderlig satir framträder icke här, och dock skymtar kärleken igenom.
Huru angelägen han var, att det verktyg, som skulle användas under »det glödheta vinterfälttåget», måtte bli blankt och skarpt, framgår af ett annat bref, som visar en praktisk visdom:
»Jag blef mycket ledsen i dag på morgonen, då jag af ditt bref, som nådde mig i Tunbridge Wells, såg, att du är nedstämd. Det får du icke vara. Se på tingens ljusa sida och håll modet uppe, annars blir du icke i stånd att vara sig studera eller göra något annat. Nu när du är borta och för en tid åtminstone utestängd från det jäktande och oroliga lifvet där hemma, måste du uppbjuda hela din kraft för att vinna något för ditt sinne och din själ, som kan vara dig till nytta för hela lifvet. Du behöfver blott utveckla din tankekraft för att bli en mäktig predikant.
Men du vet, kära syster, lika väl som jag, att allt beror på att din själ växer. Jag tror, att jag dessa två sista veckor mer än någonsin tillförne känt huru ytterst onyttigt och tomt och föraktligt allting är om icke den Helige Ande alltid bor i en människas hjärta och gifver henne herravälde öfver värld, kött och djäfvul. Katie, jag hoppas, att du vill söka full frälsning. Bry
