dig icke om några teoretiska svårigheter, som du måhända tycker stå i vägen. Förtrösta blott på Herren för ditt eget behof och din egen fullkomliga frid. Jag besvär dig, att du icke låter satan bedraga dig, som han gör med så många genom att inbilla dem, att de icke äro lika andra och icke kunna få den eller den välsignelse, som andra kunna få. Det är för dig — det dyrbara vattnet, som Jesus lofvat gifva åt dem, som vilja mottaga det och som skall komma dem, som dricka däraf, att aldrig mera törsta. Han vill själf mätta dem med sitt hus’ rika håfvor och göra dem döda för synden men lefvande för hans rättfärdighet.
Kära Katie, gif dig själf åt Jesus, för att få allt detta!
Skrif och säg mig hur det går för dig — på alla sätt. Bry dig inte om ifall brefvet inte blir så fint och ordentligt. Tala om för mig alla dina svårigheter — dina andliga svårigheter först och främst. Måhända skall jag kunna hjälpa dig».
I ett bref till sin vän Mrs. Billups talar fru Booth med en moders undertryckta stolthet om den framgång hennes dotter Catherine rönte:
»William skrifver till mig, att han än alldeles förvånad öfver Katie. Han hade ingen idé om att hon kunde predika så, som hon gör. Han säger, att hon är född till ledare och att hon, om hennes själ förblir rätt inför Gud, skall bli ett medel till tusendens frälsning. Jag är så glad att hennes hälsa blir bättre för hvarje dag. Kära vän, bed med mig, att hon må bli bevarad ödmjuk och enkel och att allt, som Gud har gifvit henne, må användas endast för honom. Lofvadt vare hans namn, att hon kan stå i mitt ställe och frambära ett gladt budskap till själar, som hålla på att förgås».
Mrs. Billups var hustru till en rik och väl känd järnvägsbyggare, densamma som kom till Sverge i sällskap med unge Bramwell, som då behöfde litet hvila från sitt arbete. Det var
