Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/132

— 100 —

Hans öga gråta skall den brud han går att mista;
Vi skola se hvarann, det är min tröst.

ASMUN.
Och hvar?

THILDA.
Här.

ASMUN.
Här? på detta rum?

THILDA.
På detta rum, min far.

ASMUN.
Må detta samtal ej för begge bli det sista!
Men räds den mensklighet, en Romare beter.
Pompés beslut är kändt. Det altare du ser,
Förråder, oss till skräck, den högtid han bereder,
Der sen J då hvarann, att evigt skilja eder!

THILDA.
Jag vet hvad detta rum för Thilda innebär;
Vet, hvad jag Yngves far och Schytien skyldig är.
Jag har haft tid att allt i stillhet öfverväga:
Pompé skall se mig der, det är hvad jag kan säga.

ASMUN, med bestörtning.
Pompé skall se dig der, då du hans afsigt vet?
Hvad har du mod, och hopp, och föresats att göra?
 
THILDA.
Mitt sista olycksval, och sista skyldighet.