Den här sidan har korrekturlästs
— 120 —
Dess tempel och dess thron, tillika med dess tält,
Jag går att söka ett, dit namnen än ej hunnit,
Af Rom, dess höfdingar, och folken som de vunnit;
Der spiran ej rycks bort, att vattnad ges igen,
Med tårar af en son, och blod utaf en vän;
Och der jag, från min mull, den hämd en dag kan smaka,
Att ljunga krigets blixt i Latiens barm tillbaka.
(Han går.)
POMPÉ, liksom uppvaknande.
Hon är ej mer! — Försvinn, bedragna sällhets hopp!
(Till Milo.)
Kom, lemnom dessa rum, som rättvist oss fördömma!
Fördjupom, störtom oss i nya segrars lopp,
Och bedjom Gudarna om svagheten att glömma!
