Vid himlen, vid den Gud som hämdens åskor bär,
Svär, att din fordna eld för Appius slocknad är!
Att afskyn för hans brott för evigt skilt Er båda,
Och skall, som hos din far, hos dig i döden råda!
VIRGINIA.
Ha! jag olyckliga!
VIRGINIUS.
Jag är det, mer än du.
Jag har förutsett allt; och allt bekräftas nu!
Du tiger, brottsliga!
VIRGINIA.
Min far, hvad kan jag svara?
Om denna ed behöfs att icke brottslig vara,
Välan! då är jag det, och blott mitt straff begär:
Tryck dolken i mitt bröst och sök er ovän der!
VIRGINIUS.
Förräderska mot pligt, natur, och fosterbygden!
Du skryter af din skam, ditt affall ifrån dygden?
VIRGINIA.
Jag har dem ej förrådt. Jag vördade det band,
Hvarmed, vid eder vän, de fängslade min hand;
Jag gick att bli, min far, — ert offer — och hans maka!
Hans död mig ger, i dag, naturens rätt tillbaka...
VIRGINIUS.
Hans död! — Sicinii fall jag alltså kunnigt ser:
Och sådan är den gärd, du åt hans minne ger!
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/203
Den här sidan har korrekturlästs
— 171 —
