Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/210

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 178 —

Min föresats är sagd, och hotet skyndar den.

APPIUS.
Spar, gamle, spar dig sjelf; din sansning återkalla;
Och tvinga den som ber, ej slutligt att befalla.
Du vet, den makt jag har, om jag den bruka lärt;
Gif brefvet åter, lyd — om lifvet är dig kärt!

VIRGINIUS.
Ryck, om du kan, ditt bref ur Folkets, Rådets händer!
Dit går jag...

APPIUS.
Men det är ej dit, som jag mig vänder.
Liktorer!

VIRGINIUS.
Hvad? du djerfs - - -

VIRGINIA, (till Appius.)
I Gudars namn, barbar...

APPIUS, (till Liktorerna.)
Omgen förrädarns fjät, och hållen honom qvar!

VIRGINIUS.
Ha, niding! Det är så, som du ett välde brukar...

APPIUS.
Säg, som jag stoltheten och hotet förödmjukar!
Besinna dig ännu, och hör förnuftets röst.

VIRGILIUS.
Våldsverkare, far fort: se här, se här mitt bröst;

Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Leopold_Samlade_1_1814.djvu/210&oldid=304198”