Töm ut det sista blod som åldern deri lemnat;
Men mins, din makt är kort, ditt våld skall blifva hämnadt.
APPIUS.
Väl, grymme! Denna hämd, hvartill du törstar än,
Stig ner i bojans natt, att glädja dig åt den!
I fängelsets förvar, Liktorer, honom sluten.
VIRGINIUS, (i det han går.)
Gör kedjan stark, tyrann; förskräcks om den blir bruten!
(Han föres bort.)
VIRGINIA, (till Appius.)
Barbar!...omensklige! hvart helst han släpas må,
Låt far och dotter, der förenas, begge två!
(Hon skyndar sig efter Virginius.)
Min far! — Jag följer — dröj! — ha bödlar! dröjen, stannen...
(Några Liktorer vända sig om vid utgången, och hindra henne att följa.)
FEMTE SCENEN.
VIRGINIA. APPIUS. JULIA.
VIRGINIA, (i det hon vänder sig tillbaka, och blir åter varse Appius.)
