Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/214

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 182 —

Förenens, fiender och afgrund, med hvarann!
Er makt förmår dock ej, att dessa lågor släcka,
Som rasa till sitt rof, och som det skola räcka!
Er makt förmår dock ej att slita ur mitt bröst,
Den otacksammas bild, hvars blickar och hvars röst
Ej fly, ett ögonblick, från minne och från öra! —
Hon var för Appius född, hon skall till Appius höra.
Rom säge sedan fritt, att jag mitt syfte nått,
Med mildhet eller våld, med dygder eller brott!
Och hvartill har mig tjent att dygdens höghet skatta?
Att lemna brottets väg, att ädla uppsåt fatta?
Hvem har gjort rätt deråt? Hvem gör det en minut?
Förföljs jag mindre blindt, af hatet, än förut?
Barbarer, gån, af hämd att efterdömen gifva!
Jag skall mer grym än J, och mer förfärlig blifva.
Och du, som gör mitt qval, som söndersliter mig,
Förskräcks, till slut, för den, — som skulle dött för dig!