Förnedras till det ok Sicinii högmod ger;
Och, med ett tyranni som alla känslor sårar,
Betala, till sin vän, sin skuld med mina tårar!
Om sådan blir min lott, då står blott döden qvar
Till tröst...
JULIA.
Er far är här.
SJETTE SCENEN.
VIRGINIA. JULIA. VIRGINIUS.
VIRGINIA, (som skyndar sig emot Virginius.)
Med hvilken fröjd, min far,
Ur våldets boja ryckt, jag Er tillbaka skådar!
Men Gud, hvad smärtad blick, som ny förtviflan bådar!
VIRGINIUS.
O att, i häktets natt, af bojan sluten än,
Din far låg evigt böjd, och Rom ej bure den!
Men oket från dess hals ej mer sig hvälfva låter.
Allt hopp till hämd har flytt. Allt. Appius segrat åter.
Inför Senat och folk jag fåfäng klagan höjt;
Hans mordiska försåt med fåfäng sanning röjt;
Hans oförrätt mot mig, förgäfves lagt i dagen:
