SJUNDE SCENEN.
VIRGINIA. VIRGINIUS. JULIA. APPIUS. CLAUDIUS.
APPIUS, (möter med häftighet Virginius.)
Dröj! hvarthän? hvart hastar du?
VIRGINIUS.
Från Rom och slafveri't, så långt man flytt ännu!
APPIUS.
Från Rom? Jag är då ej af ryktets röst bedragen?
Du skyndar, full af hat mot ordningen och lagen,
Att, med en biltog dömd, till värdig likhet bragt,
Uppoffra dina dar åt landsflyktens förakt?
VIRGINIUS.
Föraktet följer ej den flyktiga, men brottet.
Vi lemna det i Rom. — Det bor i detta slottet.
Regera här, tyrann, med bödelsvärdens hot,
Ett fjettradt fosterland som darrar vid din fot!
Sträck mordets nät för hvem som uppstår mot ditt välde;
Döm landsflykt öfver dem, som ej försåtet fällde;
Bemantla dina brott med lagen, ordningen;
Och röfva qvinnorna från fäder och från män!
Min dotter skall ditt rof, åtminstone ej blifva.
Jag går, att hennes hand en brudgum återgifva,
Som du med hopadt våld af mord och skymf och rån,
