Förgäfves sökt ett sätt, att slita den ifrån.
Belönande hans dygd, och tröstande hans öden,
Hon honom följa skall, i landsflykten, i döden!
Och äga blott af dig, till värdigt minne qvar,
En delad uselhet med make och med far.
APPIUS.
Förrädare, din hämd, skall här sitt mål förfela.
Virginia skall med dig ej flyktens nesa dela.
Hon är i Statens makt. Du har ej rätt som far,
Att tvinga hennes val, att offra hennes dar.
Hon skall, tills lagen talt, och dess beslut förklaras,
Mot fadermaktens våld, af mitt beskydd försvaras.
VIRGINIA.
Af ditt? — Du rodnar ej! Ditt skydd, omensklige,
Jag sökte det en gång, — det blef ett fängelse!
Ett fängelse, tyrann, der jag, i trots af lagen,
Sett mig den frias rätt, och slafvens flykt betagen;
Och sett, vid hvarje fjät att frälsas derifrån,
Mitt svikna hopp ett mål för dina vakters hån!
Hvad rätt gaf Staten dig att fjettra och förtrycka,
Som icke gafs en far att mig ur bojan rycka?
Som ej en dotter gafs, att offra sina dar
Till tröst och tjenst åt den, som deras upphof var?
Hvar fins den villdjurs-lag, som vägar mig bestrida
Att dela, af hans flykt, besvären vid hans sida?
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/234
Den här sidan har korrekturlästs
— 202 —
