Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/237

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 205 —

Far fort, och tvinga mig att hämdens våld fullborda.
Ditt hat...

VIRGINIA.
Förtjena det; — men spar mitt öra blott!
Att se dig, är ett straff, att höra dig, ett brott.
(Hon går med Julia.)


NIONDE SCENEN.

APPIUS. CLAUDIUS.


CLAUDIUS.
Drott, hvad ni vågat här, står ej att återkalla.
Ni har nu valet blott, att krossa, — eller falla.
Virginius ropar hämd. Hans rätt ej nekas kan:
Så länge han är far, är Appius en tyrann.
Ni kan ge band åt Rom, kan Råd och Stat förtrycka,
Ej dottren från sin far, i folkets åsyn, rycka.
Virginius, bäfva Drott, skall segra här på Er,
Om ej en tvistig rätt, en färg åt våldet ger.
Hans dotter höre opp att mer hans dotter vara.
Omsider följ mitt råd, i stunden af er fara.
Er tvekan öfvervinn, och tro mig, tro mig, Drott,
Ni strider här för mer än för er kärlek blott

APPIUS.
Och hvem skall tro, i Rom, af denna dikt bedragen,