NIONDE SCENEN.
VIRGINIA. VIRGINIUS.
VIRGINIUS, (i fonden.)
Väl! detta återstod.
Nu, far och mördare!...gör slut, och fräls ditt blod!
(Han blottar en dolk och närmar sig.)
Virginia!
(Han finner henne afdånad.)
Hafven tack, J Gudar i det höga,
För denna dvalas natt, som höljer hennes öga!
Till en förtviflad far det är en vink af Er.
(Höjer opp dolken öfver henne.)
Nu skall ej denna blick till tårar öppnas mer.
(Han studsar med fasa tillbaka.)
Förskräckligt!...ögat skyms...och alla krafter flykta...
Må himlen rädda dig, oskyldiga förtryckta!
Jag kan ej...
(Ett kort uppehåll.)
Gamle man! din svaghet är ett brott!
Förnedringen fylls opp, och du, — du gråter blott!
Res opp dig, son af Rom! I sådan stund, besinna,
Det är ej tårar mer, men blod som måste rinna!
