Jag skrattar, vet Herrn, som en fjolla,
Till dess hon kan från skratt sig sjelf ej längre hålla.
KASSANDER.
Men hör, mot mig uppriktig var.
Och säj, om hon för mig en verklig kärlek har.
KASSANDER.
Men tviflar ni derpå?
KASSANDER.
Men säj, om hennes låga
Är endast på det vis jag vill.
KOLOMBINA.
Hur är Herrns vis, om jag får fråga?
KASSANDER.
Då jag mitt anbud gjort, och vunnit Ja dertill,
Så vill jag, med sin hand, att hon skall hjertat skänka,
Och att hon icke äktar mig
I hopp att åter snart bli enka.
KASSANDER.
Hur kan Herrn så förblinda sig,
Och på hvad grund, jag ber, så lågt om henne tänka?
KASSANDER.
Åh, hå! då man en flicka ser,
Som åt en gubbe handen ger,
Man ofta nog, ty värr, har funnit,
Hur lätt en flyktig sprätt, som smickrar och tillber,
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/468
Den här sidan har korrekturlästs
— 436 —
