Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/187

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

17^ — Endast Lögn och Natt ändl Aldrig att i gräl förspilla lifvets dar, bland luntors dam, For att med beundran gilla Hvad en gammal narr tänkt illaj Eller djupsint kläcka fram Nya lärda drömmars villa. Aldrig, of ver molnets lopp, Lyfte hon från betet opp Deras blick, af konsten väpDad, For att sjunka straxt, ur skyn, Från millioner verldars syn, Till sitt eget stoft, med häpnad! Aldrig, till ett nekadt väl, Styrde, hon, i deras själ, Atrån, ur sin dvala vaknad; Eller gaf dem ljus om dygd , För att inom sig, med blygd, Bära vittnet om dess saknad. Aldrig lärde hon dem sätt Att med tungans blomster smycka Hjertats låga tankesätt, Eller Björns och Buffelns ätt Att de öfriga förtrycka, Under namn af Lag och Ratt. Hvem bland dem, som blott är miitt, Sen ej mer för Lyckfui darrar.