•— • soa -=- Ingenlirig xned mätta, det Sr fantastens 9yiii- bolum. Smickret är sä nedrigt, då Sr ju ingen- ting så hederligt som en redlig plumphet Och dessutom: smickrar man icke just med samma (5r- sockradc ton, samma intagande rost, samma för- bindande talesätt, samma vördsamma bugningar, h varmed man förklarar välvilja, vänskap, hög- aktning/ vördnad, beundran? Hvad äro då allt förklaringar af välvilja, vänskap, högaktning, vörd- nad, beundran, annat än de största nedrigheter i verisen? Nej, min Herre: välviljans omsorger, bcgi- ret att behaga, det fina vettets blygsamma offert tacksamhetens rörelser, det ädla hjertats rSttrisa mot stora egenskaper, eller mot välgörare; alla dessa saker äro ej höjden a( sedeförderf, derfore att egennytfan eller nedrigheteu stundom lånar de- ras ton. Man måste söka att stänga den. vänliga räfven ute, som smyger sig fram till rofvet; men man måste med pryglar och störar bortdrifva den ilskna tjuren som stångar och sparkar. Uppriktigheten är en dygd. Ja; men hvad Br en dygd, utom. sitt rum? Naturen sjelf bedrar till en viss grad alla våra sinnen. Våra passio^ ner äro likaså många naturens bedrägerien^ mea utom bvilka vi skulle tråna i overksamhet AUa
