. ao6 -. t liggande i 8oIskenet| bad Alexander stiga undafl) akulle hän ej hafva anklagat såsom en låg smick* rare, hvar och en som, i jians ställe, stigit opp och bugat sig for Terldens segervinnare? Alla konungasmickrare Sro ej bSrdige frflA hofven; ty hvilka hafVa de varit, som egealligen fottjent detta namn? Icke de, som upptagne i regenternas umgänge, älskat och firat deras per- sonliga egenskaper, utan de som försvarat, befor- drat, prisat maktens, antingen olagliga grund, eller ! orättvisa utofuing. Det första och �urligaste slaget utgöres af dera, hvilka med ögonen uppljrfta till höjden, odl välsignande händer, tillsagt tyranner, sölade af ds skändligaste blodsbrott, himlens välbehag ochvil- signelse. Den äldre kyrkohistorien visar några vederstyggliga exempel dcra � Jag har ej stude- rat seduare tiders. Ett annat, ej mindre farligt, men yngre dag af konungasmickrare, hafva desse ryktbare llrdi utgjort, hvilka i en tid då fömuftsgrundema tiU all regering och samhällslära ännu voro i ett alt* mänt mörker inhöljde ) byggt, vid utredandet a � natur- och folkrätten , de styrandes välde på prin � ciper rakt stridande mot nationemas trygghet: det till sägn^ på en så kallad gudomlig r&tt| obero*
