— . ao7 — ende af undersåternas tU ^Uer y9y och af alla rSnniftets fordringar. Dessa begge slagen, som uppfyllt kytkan och kolan med deras sauckergift, hafva yarit deegent* gBL och rätta horsmickrare> gröfre och yådligai^ 1 Sejaner och Narcisser; ty de hafva forderfvat iindsatserna och beredt^ genom den väckelse de tnt åt motsatta ytterligheter, en följd af olyc^ nr for folken och konungamei som sträckt sig ida till det närvarande Europa. Ministrar, gunstlingar, lycksökare, vittre för*^ ttare, se der de öfriga slagen af hofsmickrare; ier som rättvisan eller orättvisan från ålder upp- iknar dem. Af dessa fyra slagen har onekligen
- t sista varit både det till antalet ringaste och
inst vådliga. Men efter deras skrifter läsas och rvaras, då deremot de öfrigas muntliga smicker- � iskningar merendels födas och dö i kabinetter- is ensiighet, har det gått auktorema som det ek den halte, hvilken, efter han ej kunde med
- a lätthet undkomma, måste ensam betala laget
r hela sitt utsväfvande sällskap. Man borde komma ihåg, att poesien och väl- igheten äro bildande konster, likasom målnin-^ 1 eller bildhuggeriet; och att de första natur-- il fSremålen fSr all konst, äro desse mäktiga
