Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/221

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

2il —

tymrea; och detta var ofla olyckan. Har han lertill stora egenskaper, som någon gång hindt^

�ch de entliousiasm, 5a är allt fdfloradt, och det 

)\ir intet slut på öder, prologer och charmanta ikaldebreft Se Ludvig XlVrs tidehvarf. Om allt detta döratner efterverlden ej alltid ked lika stränghet. Den tid har gifvi ts, sota för- � Utit geniet att ej af kläda sig menskligheten; och 8e tider torde ännu återkomma , då man skall med en mild hand skingra rokelsemolnen^ förattvörd-* nadsfullt nalkas den uppliiVande prometheiska eld| hrarifrån de uppstigit. Ofantlig är klumpen af allt det grofva smic* ker, som sedan sekler, undfallit den skrif vande bedrigheten. Men är det sanning att de beröm--- daste skribenter, som haft den lyckan eller olyc- bn att lefva i hof, och som med känslans rost talt om, eller till deras beskyddare, varit idel tie- � driga smickrarci som for bröds skull förgudat d6 ocrhordaste laster och dårskaper? Är det san- ning, att desse skribenters loford (räknadt längst ifrån Augusti tidehvarf) varit alltid , ej mindre omåttligt^ än oförtjent? Skulle det ej så förhålla lig, att det gifves ytterligheter, så i beröm som i missnöjen^ men att män af urskil Ining, författare sUer ej, hållit, med få undantag, alltid en viss