yrkoboner. Han gor Helgon, det yiU säga små ktdomligneter^ under Eoglame, om jag ej felar ^ ten ofyer hopen af himmelens menskliga invå- ixe. Ingen finner något att påminna emot allt etta. Hvarföre? Derföre^ att sådant länge yarit ^ allmänna tänkesättet. Om Tasso öfverlefyat sin tillämade krönings-^ st, och i ett vackert poem till Påfven, som på ^tta sätt hedrade hans stora sniUe^ föreställt den diga Fadern i de saligas boningar, efter döden, Qottagen af Giristi Moder, och upphöjd till si* \tk af Petrus, eller Paulus, eller andra helgo- fns forslar; om poeten tillagt i ännu en atman Qa, hela Rom närvarande vid hans kanonisation, nande åt honom den helgonen tillhöriga dyr- n, och anropande hans beskydd, hans makliga rörd hos verldarnes upphofsm^m, och hos jung- Lin^ dess Sons moder: — visserligen skuUe man nu läsa della poem utan att taga deraf den nsta förargelse. Men jag frågar, hvad kallar ui då förgudning, om detta ej må anses för
- ganska utmärkt slag deraf? Eller gjorde Roms
eter i grunden annat, fast med en viss olika g af seder och tänkesätt? Hvarpå stöter man då? Utan tvifvel på blotta orden Gud, Gu-- ^ig, hvarvid de så litet fastade samma be*
- pp som vi, att tillnampet eller förnamnet Z>fi/ai
